Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack, af ömhet en vink, skickad i löjets smil,
är en ilande blixt, som mig försmälta kan,
och när darrande handen
rör mig, spritter den tryckta nerv.
Och en stråle sig stjäl fram i min dunkla blick.
Febern glödgar mig upp; gjuten i blodets krets,
sprids från hjärtat en yrsel,
och af längtningen kväfs min röst.
När den dyrkade mig pressar emot sin famn,
med en leende tår lutar sitt hufvud ner
och, förvirrad och konstlös,
sakta stammar: ”Jag älskar dig” —
Saligt drucken, jag då höjes i lågor, glömsk
af den jord, som i moln dansar förbi min syn,
och hvart brännande pulsslag
möts af hennes och smälts i det.
O, jag minnes den stund, rik af en aningsfull
önsknings yppiga frukt, när du, min Laura, rädd,
vid min mun med en hviskning
sporde: ”Säg, har du Laura glömt?”
Det var afton, och från mörknande flodens rand
log en simmande sol mot oss med afskedsblick.
Genomskinliga slöjan
drogs af skymningen kring natur’n.
Vattnets blänkande slätt plöjdes af vindens fart;
skuggans löften oss mildt bjödo till lundens höjd,
och ur himmelens öknar
stjärnan tindrade stilla fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
