Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På den vård, som smickrets inskrift bär,
regnets droppe faller ner och klarnar.
Det är grafvens gäst, som flyktar där,
och dess fläkt, som flyr, hans suck, som varnar.
Likt mångfärgade gestalter, här
samla sig hans forna vandels minnen.
Mot hans sköt’ en ängel sluten är;
men förgäfves ropar han: ”Försvinnen!”
Skönt, likt en elysisk morgondröm,
som, af skaparn tänd, keruben andas —
speglas här på tankens eterström
återskenet af en värld, som randas.
Psyke, fjärilsvingad, lyfter sig
ur den slöja, där hon än skall gömmas,
och, i lågor upplöst, flyr till dig,
världars far, och hör sin lefnad dömas.
Du är god. Men låt ur himlens kör,
där min Lauras lofsång först dig hälsar,
Laura framgå, som min vandel hör,
och dess förbön mig kanhända frälsar.
Laura knäböjs och med tystnad gråt
höljer domarns hand och nederdignar,
stammar fram ett fruktande: ”Förlåt!”
sluts till mig, och fadern oss välsignar.
Laura, vid din grif t jag somnar in,
likt ett barn på blomster; och du nalkas,
jordiskt sann, och hviskar: ”Jag är din!”
och berör mitt anlete, som svalkas.
I den dräkt, de rodnande behag,
dem jag kysst, då först jag såg min lycka,
kommer du, likt en försvunnen dag,
som i mina armar jag får trycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
