Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilken omedelbart därefter öppnades, och fru Broman steg
oombedd in.
Hennes ansikte var rött och hennes min oblid, ty
undernatten och morgonen hade hon hunnit med att reta upp sig
till en grundlig förargelse. Nu förstod hon, att man begagnat
sig av hennes beskedlighet till att hålla henne för narr, och
att man till tack för hennes tillit och ädelmod också tänkte
bestjäla henne på de tre kronorna, eftersom det gått så bra
med kopparflaskan. Men nu var hennes tålamod till ända,
och hon hade enkom avvaktat mannens middagstimme för
att se vad han skulle säga om saken. Han fick sedan slå ihjäl
sin hustru bäst han behagade. Fru Broman tvådde sina händer.
Med detsamma hon stod på tröskeln märkte hon nog att
hon icke kommit i ett ögonblick, då äktenskaplig endräkt
och frid präglade de bägge makarnas tankeutbyte. Men vad
angick det henne? Hon hälsade ett strävt goddag och fick
i utbyte ett lika strävt goddag från Persson.
Snickarhustrun hade tagit tag i sängstolpen och rest sig
upp. Men på samma gång kröp hon baklänges inåt väggen
med fingrarna instuckna i sitt svarta, upprufsade hår och
med ett vilt uttryck i ansiktet.
”Jo, jag kommer för att säga fru Persson att mitt tålamod
är slut nu, och att jag tänker ta itu med saken på allvar,”
började kopparflaskans ägarinna.
Den stackars hustrun stirrade på henne med ångestfulla,
vidöppna ögon. Och så på en gång for hon tvärs Över golvet
till sin man, hängde sig på honom, kröp bakom ryggen på
honom, sökte skydd hos den som nyss varit färdig att ta
hennes liv.
”Herre Jesus, hon vill skicka polisen på mig!” skrek hon.
”Hjälp mig, Persson! Hjälp mig! Hjälp mig!”
Och han stötte icke bort henne. Han, som för ett par
sekunder sedan icke kunnat se henne röra sig utan att slå
till, lade plötsligt armen om hennes liv och drog henne intill sig.
”Se så, se så, Tilda, var inte rädd, du,” sade han lugnande.
”Du behöver inte stå bakom ryggen på mig. Jag ska nog
försvara dig ändå.”
Och med detsamma rätade han upp sig så att bröstet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
