Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon teg, till hälften förvirrad, till hälften förkrossad.
”Ser ni verkligen icke Guds finger?” upprepade han.
”Nej,” stammade hon.
”Då skall jag visa er det. Ni trodde, att ni hade ställt
allting väl för er. Ni trodde, att er vilja skulle göra sig gällande.
Ni hade skrivit och förordnat. Ni hade satt sigill på det. Men
Gud sätter sitt finger var han vill till trots för människans
sluga beräkningar. Nu slog han er med blindhet och satte det
på det där papperet, som ni trodde var så riktigt och väl
skrivet. Han ville visa er, att Guds vilja står över
människornas vilja och att han har makt att straffa dem, som bryta
mot hans bud. Öppna ert sinne och tag detta som en hälsosam
varna gel och en Guds kärleksfulla fingervisning för att leda
er in på en bättre väg.”
Den sorgklädda snyftade tyst med näsduken för ögonen.
Men ännu var hennes sinne motspänstigt.
”Ack, herr kyrkoherden... herr kyrkoherden...” sade hon,
”inte behöver jag några fingervisningar nu längre. När man
blir gammal, går det nog att leva hyggligt ändå. Men hur
jag ska kunna reda mig utan pengarna, det vet jag då inte..
”Ja pengarna! På dem tänker ni mer än på er själs
frälsning, på att göra bot och avplana era synder. Ja, ja, jag
förstår nog, varför ni kommit hit. Ni tänkte få mig att göra
testamentet gällande och erkänna era rättigheter. Men jag
gör det icke. Jag säger er det allvarligt och bestämt, jag
erkänner icke att ni har några rättigheter. Jag ser Guds finger,
hur underbart det styr, och följer den väg det anvisar mig.
Det är min plikt, och jag gör den.”
Den främmande hade under dessa sista högtidliga och
avgörande ord böjt sig allt längre ned, som under trycket av
en övermäktig börda, och hon snyftade nu, som om hjärtat
ville brista.
”Vad ska jag ta mig till? Herre Gud, vad ska jag ta mig
till?” mumlade hon.
Hon fick gråta ut en stund, medan kyrkoherden vandrade
fram och tillbaka på golvet. Men till slut kom han ända bort
till henne och lade sin hand på hennes axel.
Denna beröring drev henne att se upp. Och det var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
