Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%!• mm mt .■"’"■■■ — " ■ —’ ■ .. "" — T ■■■■
Jane Gernandt-Claine
fransarne föllo som en förlåt mellan henne och världens ondska.
Men vad var det för en mun hon hade — lång, smal, rak (efter
Simsarne, alla Bonnevalar hade haft fulla, yppiga läppar) och
med ett uttryck som om den gömt på något, gott eller ont,
det var inte så lätt att säga, bara att det var förborgat...
Var söndag gick hon i mässan med tant Avie-Henriette och
mannen och sade ingenting, fällde blott ögonlocken, om han
smög sig till att fånga flugor. De erbjödo ett exempel på den
allra fullkomligaste endräkt, de båda, och lilla Jacqueline kom
till och med överens med sin svärmor, vilket icke var allom
givet, men det märkvärdigaste var ändå, att den gamla damen
icke fick vänta så länge, innan hon kunde gå och stoppa
rupie-sedlar in i de allra krångligaste gömmor med tanken på en
kommande liten de Saint-Aymour. Undret hade skett, de
hade hopp, mer än hopp, en visshet, och de lyckönskade sig
alla därtill, de strålade, men när m:me de Chastenay
förkunnade den glada nyheten ute i sina kretsar, var det icke
en, som icke fick sig ett gott skratt. Löjet hade slagit som en
ring omkring dem alla på La Savanne, man kom varken ut
eller in, och allt som hände dem var tokigt bara, galet i sig
självt och ännu galnare, när det blev utspritt. Berättade
inte hela Port Louis, att unga m:me de Saint-Aymour varit
ensam ute och åkt i hällregn, att vagnen blåst, rent av blåst
ner i bäcken vid Moka, som svällt upp, förstås, till en
störtflod, att mulatten kastat sig från kuskbocken och fått fatt
på henne, hindrat henne från att gå till botten rakt och kommit
bärande med henne — folk hade sett det! — hon satt på hans
arm och hade knäppt båda händerna om halsen på honom.
Inte ens hälften var sant i den historien, det kunde Désirée
de Chastenay bedyra — vagnen hade vält bara och betjänten
hade hoppat ner och sett efter, om hans unga matmor tagit
skada, men vad hon icke brydde sig om att tala om, var att
lilla Jacqueline, efter vad det tycktes, fått en lätt kontusion
åt huvudet och jämt klagade över att det värkte, vilket
förorsakade en formlig uppståndelse på La Savanne. Hon skulle
ju kunnat göra sig våldsamt illa, skulle kanske... man vågade
inte tänka den tanken till slut, men man bar henne på sina
händer, man försökte alla medel, och det visade sig, att be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
