Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■ ■■1 ■■■■ * — ■■ r 1 1 " .. "■■ 1 “ —"»»i■■"■-■ " ti*J
Jane Gernandt-Claine
om hade försvunnit på det sättet, och det var nog tomt under
många kullar, dit man gick med blommor... Satan och hans
onda andar hjälpte dem om nätterna, och de drevo spe med
det heliga och förvandlade de dödas vilorum till en rövarekula.
Skratta gjorde de, de likrånarne, som om de visslat i pipor,
det ven från ena hörnet av kyrkogårdsmuren till den andra
och polisen — ja, vad trodde Désirée, att polisen kunde uträtta ?
Lägga benen på ryggen och springa, som den gjort så många
gånger förr, eller visste hon något sätt kanske... Isaure höll
fram sin lur, och Avie teg och blev vit om näsborrarne av
utmanande förväntan. Men m:me de Chastenay slog ifrån sig
med båda händerna, hon visste ingenting annat än att det
var vidskepelse och galenskap en stor del av det där pratet,
och att man var tokig på Mauritius.
Jaså — var det bara här, var det bara de, som voro
så löjliga?... M:lle Avie mindes då, som om det varit i går,
att hon hört en hel hop, när hon var och hälsade på sina
släktingar i Bretagne för sextio år sen. Bonnen, som gick ut och
gick med henne, glömde aldrig att sätta höger sko på vänster
fot eller vända förklädet, när de mötte en herde, för det vet
man, att det aviga bryter förtrollningen, och herdar äro väl
kända för att kunna signa och förvända syn i alla land, så
mycket som de gå ensamma och se på stjärnorna och ha reda
på deras gång och ge akt på alla tecken i naturen... Men vad
nu de färgade och särskilt den här mulatten angick, så ansåg
hon, Avie, det för sin plikt att varna Jacqueline. Det stackars
barnet kunde bli rent förgjort av den magnetiseringen. Hon
var inte van vid folk av kulör, kom ju rakt från klostret,
stackars liten, och tyckte väl i sin oerfarenhet, att de nästan
voro människor som andra. I alla händelser var det inte
betjäntens plats att stå framför soffan och stryka henne
över tinningarna, det kommo de överens om, alla de tre
damerna; svärmodern ville till och med strax förbjuda hela
behandlingen, men tant Avie tänkte på huvudvärken...
”Låt mig försöka att få bort den”, sade hon en dag till
lilla Jacqueline, ”eller kanske Zulie kan”, men ”Zulie” kunde
nu icke alls, hon blev strax skickad på dörren, och det väckte
ont blod. M:me de Chastenay hade en gång sett negressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
