Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik kom litet akteröver. Fabian svor av förtjusning.
Georg kramade toften och gurglade i känslans fullhet. Hej,
vad det gick! Äventyret susade vid hans tinning. Han såg
sig om. Allt var nu grått akter över. Men föröver var det
skinande sol. Låt det åka! Låt det åka!
Så for ett ilsnabbt sken över seglet och dånet rullade
sju-falt starkare mellan bergshöjderna. En underlig, ångande skur
piskade tofterna, och det rann varmt som tårar över
kindbenen. Men genom värmen kom det plötsligen små svala
vinddrag med frisk och frän doft. Regnet slog ner sjön och vattnet
småputtrade som långkok i en järngryta, och de stora bläddrorna
lyste som döda fiskögon.
— Vi segla på bara, det går strax över.
Då blev det med ett alldeles nermörkt, och blixt på blixt
for med väsande tunga och långa mullrande ekon under de
svarta, rullande molnen. Erik kom mycket nära Georg och
satt alldeles tyst. Men Fabian, han svor på, och Georg
trummade i toften och hälsade varje blixt med eldiga rop:
— Den var bra! Den var nära, du! Jag hann bara räkna
till fem före knallen! Det här skulle Långkatekesen vara
med om!
De voro nu mitt ute på den stora fjärden. Då upphörde
åskan plötsligt, och det kom en ny vind, en lång, svepande,
rå vind. Den rev strax upp sjö. Hökarns öka for som en pil
genom skummet, och det blev oro bland kullerstenarna.
Erik mumlade:
— Bara vi hinner hem till midda’n, du Georg.
Georg såg akteröver. Landet var långt, långt borta i ett
grått töcken. Han kunde omöjligt se, var sundet krökte in
till stadsfjärden.
— Ja, vi måste allt vända nu, mumlade han.
— Å tusan! svor Fabian hest, men han lade i alla fall
ner rodret. Ökan vräkte genast över och tog in massor med
vatten, så att han måste falla av igen.
— Där ser du, din idiot! skrek Fabian för att kasta över
ansvaret på Georg. Georg klev föröver för att lägga
kullerstenarna till rätta, men ökan slirade, så han höll på att ramla
i sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
