Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igen och kvar finnas endast enstaka små ställen med
besynnerliga namn och fattigt, slitet utseende.
Om björnen, som fick gå ihjäl sig mellan Getbacken och
Isakstorp har han dock hört berättas och tittar nyfiket mot
grinden till höger och uppåt den smala gångstigen till vänster
— men där såg inte alls konstigt ut på något sätt, två fattiga,
slitna vanliga små torp, bara.
Där kommer åter stora landsvägen slingrande, bred och
ljus — och där ligger Björkby bruk, det ska vara
gammalmodigt och inte mycket värt numera, sägs det. Om gamle
löjtnanten, som var en sådan urspegel, och om sonen, som
blev förgjord av en lapperska att supa ihjäl sig har han också
hört ett och annat, men går skygg förbi herrgården, där ser
i alla fall ut att vara så fint som i himlen.
De gamla smedbodarna äro illa medfarna och vindvridna,
borta är gammalt smått som levde här utanför, gånget,
förgånget, tiden är en annan, mer klarnad, kall och utan sagors
dunkel.
I Kungskoga fick han sova över natten hos handlarns.
Wernmarckens hade vid det här laget blivit riktiga
storkarlar på sitt vis. På gården höll den gamle alltjämt
bond-kvarter, och själv stod han var dag i sin lanthandel vid torget,
moran klädde brudar och höll torparebröllop i de små
rummen vid den tysta gatan invid Kungskoga vita gamla kyrka,
gömd i lindarnes löv. Men en dotter hade gift sig in bland
herrskap, och sonen satt vid pulpeten i det lilla kontoret
bakom handelsbon. Där samlades dyra papper, där lågo både
Velamshyttan och Söråkers gård.
Elias satt som en tiggarpojke vid dörrbänken och åt
vatt-gröten han fick, och gamle handlarn lyste i dörren och
försvann — det var bara ett par vita polisonger bakom öronen,
ett rödhyllt, skinande ansikte och ett par klipska ögon, sedan
var han borta, knappt hade han nickat åt pojken. Elias fick
ligga på höskullen, och när han gick därifrån hade han
beslutat, att Wernmarckens en gång skulle få tigga om lov att
sälja Söråker tillbaka till den rike och mäktige Elias
Tomas-son, som ännu bara var ett fattigt barn, på väg ut i världen
för att bli en stor man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
