Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Just då de vor o i fähusdörrn, skulle kon vända de blanka
knapparna mot dem och rårna riktigt.
Albina blev ännu smalare i ögonen, och hon drog upp
munnen, så att tandluckan gapade.
Ja tänk ändå!
Hon tyckte, att nu, när hon satt i sandgropen en
förmiddag, och det började brusa över skogen, skulle hon bara
komma ihåg kon, som gick därinne. Då blev det nog så fort
i bröstet, att hon måste gå och ta reda på, var kon var. Och
tänk om hon skulle få heta Gullhorn!
Hon tog Gullhorn i klaven och ledde henne. Man fick
akta fotterna, förstås, när man var barfota var det inte gott
att bli trampad av en ko. Kom, Gullhorn, skulle hon säga,
kom, här är mera mat. Och då Gullhorn fann en fläck, där
det var mycket, kunde man ju krypa ihop på backen och vänta,
mens hon åt upp det.
Men hon skulle springa hem om en stund, så att inte
momma märkte, att hon var borta.
— Ja skynda dig nu, Gullhorn, och ät fulla magen, så att
du kan komma hem snart, skulle hon säga. Då ska jag stå
uppe vid ledet och vänta på dig. Vill du inte det, Gullhorn?
— O — o — oh, råmade Gullhorn.
Det skulle liksom betyda jaa, det.
Nu fick väl momma skaffa sig en hylla också. Tänk om
det blev mjölktråg med! Då måste väl momma skumma nån
gång. Då skulle hon be momma få slicka skeden.
Albina kände plötsligt, att hon var trött. Men hon arbetade
mot, det var roligt att tänka.
Hon föll i sömn, spratt upp igen. Snart gick det dock ej
längre.
Hon drömde om en stor, fläckig porslinsko, som stod
inne på byrån. Så fort man rörde åt tissarna, rann det långa
gräddstrilar ner i en massa trätråg. Och där simmade
träskedar, som man fick ta upp och slicka efter behag.
Precis klockan sju om morgonen stod Fällström ute på
bron och borstade sin grönsprängda skarphatt. Nyss hade
han ätit sig så mätt av kallgröt och surmjölk, att han tyckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
