Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.O*’-.. O*-...© -... O"’-.. ©- ... o * ^
dessa sina bröder få bilda en politisk enhet. Och just detta var
det man ville förekomma. Namnet Ostrum ilien skulle
tvärtom ständigt hos bebyggarna inskärpa att de, liksom det
egentliga Rumiliens befolkning, voro och borde anse sig som turkar*
Av alldeles likartat skäl är det som danskarna ha kallat sitt
”irredenta” icke Slesvig, utan Sønderjylland.
Turkarna ha också förut visat sig förstå vikten av namn.
År 1876 utgick från Höga porten en befallning, att alla rikets
inbyggare, av vad stam de än vore, från denna tid skulle kallas
os mani i. Genom detta samfällda namn ville man liksom
hoplöda till en enda nationalitet de många mot sönderfall
lutande beståndsdelarna i den turkiska staten. Och tanken
var utan gensägelse psykologiskt riktig. Vem kan betvivla att
det gemensamma namnet schweizare har sin andel i att
fransktalande inbyggare i Geneve och tysktalande i Bern känna
sig som landsmän med Ticinolandets befolkning, som äger
italienskan till modersmål, och med Engadindalens, som talar
en ladinsk munart?
Så på många andra håll. Italiens splittrade småsamhällen
skulle ej så lätt ha sammansmält till en enda nationell stat,
om ej namnet Italien redan hade funnits. Och den makt
som ligger i tillvaron av sådana ord som Tyskland och
Skandinavien verkar stundom kanske mera
folksamman-hållande än den kraftigaste statsmans järnhand eller den
slugaste diplomats traktater. Om dylika ord framför andra
gäller vad Jean Paul säger: ”Det gives ord som äro bragder”
— es gibt Wörter, welche Taten sind.
Vad jag har nämnt om språkets inflytande på staternas
sammanhållning har sin giltighet jämväl med avseende på
känslan för familjebandet. Det är icke utan sin betydelse, om ett
språk är rikt eller fattigt på ord som uttrycka
släktskapsförhållanden. De grader av skyldskap som svenskan angiver
med orden syssling och brylling sakna hos många folk
enkla språkliga uttryck; de betecknas mångenstädes endast
till nödtorft med omskrivningar, vilka alltför starkt smaka av
genealogisk eller juridisk terminologi för att kunna göra tjänst
i det verkliga folkspråket. En fransman, som blott känner
långrandigt benämnda cousins issus de germains, ställes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
