Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.O**’-...O •...O**♦.. O’-...-O”«..»O’’../O1•‘♦-.•CT•«»■Q->. 0;-. -O’*»*’<£
individuell uppfattning av företeelsen. Men de äro så också
därigenom att de nästan alltid blott se en enda sida av denna. Bland
alla noshörningens egenskaper känner språket endast en: att
han på nosen har något som icke är, men liknar ett horn.
Och om åtminstone denna enda egenskap som språket
framhåller alltid vore den djupast karakteristiska och väsentliga!
Men långt därifrån. Språket har nästan till grundsats upphöjt
den klandrade seden att ”döma hunden efter håren”. Det är
vid det yttre, det iögonfallande som språket fäster sig; till sakens
inre har det ej tid att tränga. För meddelelsens syften skulle det
i en mängd fall ej ens vara lämpligt att äga namn som avsåge
den undangömda kärnan mera än det i dagen liggande skalet.
Det finnes ett medel som språket vid nyskapandet av namn
med synnerlig förkärlek tillgriper. Detta medel är jämförelsen,
bilden, metaforen. Boileaus yttrande, att man på
mångelske-torget i Paris under en dag finge höra flera metaforer än man
kunde sammanleta ur hela Eneiden, omtalar ett förhållande
som gäller om det mänskliga språket överhuvud. Satsen kunde
klädas i den formen att Vergilius’ berömda hjältedikt
innehåller flera omedvetna bilder än medvetna.
Den språkbildande människoanden förhåller sig till sin
omgivning som barnet till sina leksaker: i allting förmår den
att se allting. Samma föremål som i det ena ögonblicket ter
sig som en bild av den jordöverskuggande himlen, är i nästa
minut en bild av fjärilen på blommans kalk.
Jag har här anfört ett fall ur verkligheten. Undrar någon
vilket det föremål kan vara, som bevingar tanken till så poetiska
och högtflygande jämförelser? Det är ett så prosaiskt ting
som ett sängom hänge. Vårt språk har å ena sidan ordet
sänghimmel, liksom fransmännen tala om un ciel de lit;
å andra sidan äger det ordet paulun, som genom pavillon,
”tält”, stammar från det latinska papilio, ”fjäril”; i det senare
fallet avser jämförelsen tydligen de hos vissa fjärilsgrupper
nedfällda vingarna. — Och i hur många andra olikartade ting ser
ej språket samma fjärilsbild! Ej blott i den flyktige älskaren,
som svärmar från den ena kvinnogestaltade blomman till den
andra, utan också i papiljotten, som krusar en motspänstig
hårlock, i pa pilionacéen, ärtblomman på marken med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
