Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ti I—1.1, .. ii-É, ■ -1 ■ W IH’IIII Jiw. ■■■■" ■- ..—..
sådant strävande i en ogynnsam dager. Språket vill alltså
påtruga oss den oberättigade meningen att överhuvud varje
återgång till någon gammal ordning skulle vara fördömlig.
De för samhällsutvecklingen i så hög grad bestämmande
politiska slagorden sluta sig gärna mer eller mindre nära till
denna klass. Det är en mycket gammal erfarenhet att namnet
ofta för människorna betyder mer än saken. Mången fruktar
mera att bära ett vanhederligt vedernamn än att begå en
vanhederlig handling. Omvänt ävlas man överallt att kunna åt
sig, sina strävanden, sitt parti skaffa så välljudande
benämningar som möjligt. Och när man har lyckats att uppfinna och
giva spridning åt ett dylikt, för ens egna syften partiskt slagord,
så har man otvivelaktigt däri skaffat sin sak en synnerligen
kraftig bundsförvant. Om sådana namn som antyda
frihetskänsla, fosterlandssinne, framåtskridande, äger därför mellan
de politiska partierna en ständig kapplöpning rum. Mången
som ej synnerligen tilltalas av namnet protektionist, torde
vida hellre låta inskriva sig bland Svenska arbetets vänner,
liksom även den lockande första stavelsen i ordet frihandel
ensam torde ha varit nog för att draga en och annan
med-görlig frihetsälskare över i ett handelspolitiskt läger där han
eljest ej skulle ha hamnat.
Svagheten för vackra namn har sitt mest karakteristiska
uttryck i eufemismen. Vi behöva blott, med anslutning till
det näst föregående, påpeka sådana gamla förskönande
omskrivningar för ordet ”rövare” som fribytare, frihetsbröder.
Även den mest fördärvade bemantlar gärna sina onda
förehavanden med mildare uttryck, och söker därigenom muta ej
blott andra, utan också sig själv. Mången blyges för att ljuga,
som gärna tillåter sig att dikta eller narras, och stater som
skulle avsky att inkräkta ett främmande landområde, ha
intet emot att annektera det eller låta det ”höra till sin
intressesfär”.
Just i den krets där lasten yppigast frodas möta oss
därför de flesta eufemismerna. Tjuvspråken utgöras till en ej ringa
del av vackra, förskönande ord. Ett tjuvspråk kan från denna
synpunkt sägas vara en framför brottets värld uppspänd, blott
till hälften genomskinlig slöja, genom vilken det ondas mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
