Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\! ■ ■»’ —■ ■»■■■■ ■ .— ’■ ’ ■ ■’ ■ O
Ur Friedrich Nietzsche
thustra” och annorstädes är icke ”munnen för edra öron”.
Icke den, som ”sänder sin längtans pil bortom människan”,
icke den, vars vilja sväller av en framtid, vartill ingen annan
brygga kan läggas än bans egen undergång.
”Ich liebe den, dessen Seele iibervoll ist, so dass er sich
selber vergisst, und alle Dinge in ihm sind: so werden alle
Dinge sein Untergang.”
”Ich liebe den, der freien Geistes und freien Herzens ist:
so ist der Kopf nur das Eingeweide seines Herzens, sein Herz
aber treibt ihn zum Untergang.”
”Ich liebe die, welche verkiindigen, dass der Blitz kommt,
und als Verkiindiger zugrunde gehen.”
”Geist ist das Leben, das selber ins Leben schneidet: an der
eigenen Qual mehrt es sich das eigene Wissen — wusstet Ihr das
schon? Und des Geistes Gliick ist dieses: gesalbt zu sein und
durch Tränen geweiht zum Opfertier — wusstet Ihr das schon?”
Han är icke eder man, som säger:
”Ich liebe dich, o Ewigkeit!”
Fyra äro andarnas höjder. Gudarnas Olymp. Tavlornas
Sinai. Förklaringens Tabor. Sist framskymtar för vandraren
Zarathustras odöpta berg. Men genomsnittsaltruismen
(uti-lismen) håller icke till på berg, utan på klöverfält. Nietzsche
har ock ett ord om denna riktnings ”Weidegliick”.
II.
Den psykologiska nyckeln till problemet Nietzsche är
man givetvis benägen att söka i hans utvecklingsgång.
Svårigheten ligger väsentligen i att kunna förklara, huru sådana
väldiga motsatser, som möta hos denne tänkare, kunna sambestå
inom en och samma ande. Det enklaste vore ju, om man kunde
lägga de motstridiga elementerna efter varandra i tidens
riktning och visa, huru de efter hand utträngt varandra. I själva
verket plägar man ock, och det med all rätt, peka på trenne
utvecklingsskeden hos Nietzsche: en estetisk ungdomsperiod
(romantisk pessimism, till 1876), då han under anslutning till
Schopenhauer och Wagner ser livets högsta värde i konsten;
en övergångstid av intellektualistiska upplysningstendenser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
