Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mörka gördel under bröstet! Bergstillbeten brister i ditt rop
— det klagar, det kallar, det smeker. Ah! Du har ju ungar!
De lyfta på vingstumparna, de små dunhölj da liven, och söka
gömslen i ljungen. Själv springer du till, du ilar fram och
åter, står högrest, spanande. Pi-uh, pi-uh — det finaste
fjället ägde, sände det oss till mötes.
Sen bortgledo åren i låglandet, och fjällminnena fingo
gömmas.
Men en gång omsider kom jag, trött av mödorna, ned
genom Tarradalen. Högt ovanför oss låg Nuonjesberget med
lilagrå barmarker mellan snöfälten. Mina infödingar berättade
mig, att man funnit fjällpipare däruppe. Fjällpipare — var
det säkert att de funnos där ? Jo, jo! Och så rände vi en dag
häruppe över snön och stenuren och de nakna hedarna. Tyckte
oss höra fågelns lock en gång — det blev allt den gången,
och vi gingo åter ned i dalen. Och fjällpiparna blevo min
dröm och min längtan mera än någonsin.
Så kom jag vandrande en gång på nytt mot det gamla
Dundret. I lappen Kitoks lilla timmerstuga hade vi bjudits
på kaffe, och jag hade lagt nya plåtar i min kamera. Funne
jag nu fjäll piparna! Dundret är stort, och vem vet om de
längre finnas där!
Solen sken, men moln stego vid himmelkanterna. När vi
kommit halvvägs, droppade regnet. När vi hunnit över
björkarna, stod allting grått omkring oss, och vattnet strömmade.
Hukade ned oss bakom stenblock, lågo länge och väntade,
men regnet växte. Molnen redo över berget, och allt landet
därnere låg svept i töcken. Det blev att gå vidare. Vi
vandrade genomblötta över de vattendränkta bruna berghedarna,
med de lavtäckta stenarna brytande upp ur grunden. Huru
vi spanade, sågo vi ej ett levande liv. Och så stego vi åter
ned, medan regnet for som strömmar på stigarna.
Men nordlandsminnena levde och drogo under grå vintrar
i flackbygden, och åter en gång stod jag uppe på fjället. Nu
ville jag finna mina fåglar. Jag ville icke gå ned, förrän jag
funnit dem.
Jag vandrade och drog upp och ned över alla bergets
kullar. Jag korsade hedarna, där piplärkorna flögo upp fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
