Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för mig, drog mig fram i de dyiga fjällmyrarna, trängde mig
genom de snärjande videsnåren och mellan dvärgbjörkens
tuvor, där brockfågeln satt och såg på mig från en sten och
lät höra sin entoniga, vemodsfyllda låt. Kom jag nära
nordsidans branter, kunde jag höra spovens drillande flöjttoner
från sumpskogarna djupt inunder. Jag drev efter bergets
slänter, över drivornas snö, som grovkornig smälte i solgasset,
över de lavfläckade, grå stenkumlen. Jag vandrade och drog
som i dröm och rus, och dagen led och solen sjönk mot
molnbäddarna över de fjärran fjällen. Då stod jag med en lång,
lång bergslänt inunder mig. Den drog sig samman medan
den sänkte sig mot skogarna och myrlandet — långt därnere
under udden skymtade nybyggarbygdens små fattiggråa hus.
Den låg så blid och vänlig i kvällsljuset, den långa liden, och
jag gick ned över den. Över stora vidder hade jag sökt. Skulle
jag icke finna mina fjällfåglar en gång?
Käre läsare! Vet du, huru det är att så vandra och gå
och vid varje steg kunna befinna sig på skilj olinjen mellan
den översvinneliga glädjen och det stora ödsliga armodet, som
söker under misströstan att någonsin finna. Vid det steg du
nu, i detta ögonblick, tar, kan den vara verklighet, synen du
så länge fablat om. Ditt hjärtas allra käraste fågel skall krypa
framför dig, två steg framför dig, och du skall veta att hans
näste, den ljuvaste hemligheten på det stora fjället, skall ligga
avslöjat framför dig. Du vet, att det kan inträffa, och det
händer icke, men drömsynen förhärligas och trånaden
djupnar med varje fåfängt mödans fjät. Hela din varelse ropar
och ber —■ skulle det nu till sist hända dig, skulle allt inom
dig stå stilla i tillbedjan.
Det rann upp som ett bländverk, det flimrade för mina
ögon–––jag for samman — såg — såg: något släpade fram-
för mig, något som levde, ett djur, en fågel. Ett par
fint-formade vingar breddes halvt och dallrade — där var det
delikata färgmönstret: blekbruna band och slingor på det
fjällgrå, den mörka hjässan, det vita ögonbrämet. En stjärt
som breddes likt en solfjäder, vingar som sakta slogo mot
marken, en liten kropp som släpade -— tag efter mig, efter
mig, och se för Guds skull icke på något annat — och ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
