Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på kompassen. Yi hade dock fått nog för en stund och
somnade vid spåret klockan halv 3.
I dagbräckningen vaknade vi och släpade oss vidare;
klockan var då tio minuter över 4. Kasim såg förskräcklig
ut. Tungan var svullen, vit och torr, läpparna blåaktiga,
kinderna insjunkna, ögonen matta och med en glasartad
glans. Han led nu av en krampaktig hicka, som skakade hela
hans kropp, ett slags dödshicka. Med möda förmådde han
hålla sig uppe, men följde mig dock.
Våra strupar brände av olidlig torka. Vi tyckte oss höra,
hur det gnisslade i ledgångarna och höll på att gå varmt,
och ögonen kändes så torra, att vi knappt kunde öppna och
sluta dem.
I soluppgången avtecknade sig den östra horisonten som
en skarp och tydlig silhuett. Vi ryckte till när vi sågo denna
linje. Den hade en annan form än vanligt. Det var icke dessa
sågtänder som bildas av en oräknelig följd av dynkammar,
utan en horisontell linje med knappt skönjbara ojämnheter.
Efter en stund funno vi, att en svart rand följde horisonten.
Vilken glädje, vilken lycka! Det var skogen vid Khotam
dar jas strand som nu icke längre flydde oss!
Strax före klockan 5 nådde vi en ”därä” (egentligen
dal), en insänkning i sanden, och jag övertygade mig snart
om att det var en gammal flodbädd. I dess botten växte
talrika popplar, och här måste grundvattnet vara nära. Ännu
en gång grepo vi tag i spaden, men orkade ej gräva, utan
fortsatte mot öster.
Nu följde ett smalt bälte av låg, steril sand, men redan
klockan halv 6 trädde vi in i den täta, oavbrutna skogen, där
mörka skuggor utbredde sig under lummiga kronor, som just
nu stodo i sin fulla grönska, och vi skulle alltså icke gå miste
om våren, förhoppningarnas tid.
Med handen över pannan stannade jag som fjättrad av
denna underbara syn. Jag måste samla mina tankar och
kände mig ännu yrvaken som efter en hemsk dröm, en
pinsam nattmara. Hade vi icke nyss i veckor och långsamt döende
i den brännheta sanden släpat oss genom dödsskuggornas
dal — och nu!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
