Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shakespeare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som speglar sig i Brentas stålblå vatten;
Följ, och ditt hjärta skall af ångest slå,
Då du ser mohren luta sig på tå
Utöfver Desdemonas bädd i natten.
Af fall och svaghet skalden taflor ger.
Men huru ädelt vet han dock att skona!
Han på Cleopatra med blygsel ser
Och räknar fläckarne på hennes krona.
Men då hon modigt löser upp den barm,
Som gjort Antonius på riken arm,
Och ormen skär den fina purpurskåran,
Då jublar han, att hon som drottning dog;
Hon är så skön! - Det är ej ursäkt nog,
Men hur det är, att fälla ej förmår han.
________
Den store William hvilar multna ben;
Stormrörda sekler rullat tunga vågor
Utöfver Stratford-grafvens marmorsten,
Som kylt till aska sångarhjärtats lågor.
Så månget namn, som varit högtberömdt,
Se’n dess har hunnit bli båd’ gömdt och glömdt.
Orkaner ej ett eko efterlämnat;
Men svanen ifrån Avon sjunger än
Och sjunger evigt, sjunger om igen,
Ännu se’n marmorn öfver grafven remnat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
