| 262 |
Hur fridfullt sol går ned! Stig hit och se:
I Köln därborta glimma alla rutor.
Det susar, likt förstämda andelutor,
Ur Rhen, som flyter under vårt Café.
På floden vagga ångare och skutor
Och öfver bron sig järnvägståg bege;
Kanske de föra Galliens guldvalutor
Till segerns vimpelprydda stad vid Spree.
Uppå verandan skäggigt vilde gäster,
Studenter, som fått orlof från armén,
Vid fyllda glas uppstämma
Musiken faller in med full orkester ...
Hvem tömmer här, då solen blid går ned,
En skål för glömskan och för folkens fred?
