| 171 |
Snart är ej Spanien romantikens värn:
Man orkar ej i mulans sadel skaka,
Men rutschar kring på skenor utaf järn.
En mohrisk borg reds in till en kasern,
Mantillan flyr och vänder ej tillbaka.
Den Figaro, som tvålar in min haka,
Är svartklädd, moltyst och fördömdt modern.
Snart skall kanske den sista tjuren springa
Med sänkta horn mot matadorens klinga;
Det stoltaste af nöjen är förbi!
Då läggs det gamla Spanien på båren:
Det gått att söka upp Campeadoren --
Farväl med riddardåd och poesi!
