| 175 |
Han skakar sin skiftande fjäderdräkt,
Med stormen, med elden hans själ är släkt.
Vildfågel älskar ej fälten,
Men bergens molniga bälten.
Vildfågel badar i sunnanvind
Och ser mot solen och blir ej blind.
Hvad fagra kuster mot honom lett!
Allt har han njutit och allt han sett.
Så fri som han är väl ingen:
Hvart helst han vill, dit bär vingen.
Vill han, så dväljs han i norrskensljus,
Vill han, så lyss han på palmers sus.
Må andra fostra gulnäbbade små
Och bygga ett näste och släpa strå --
Vildfågel har intet näste,
Han älskar himmelens fäste.
Vildfågel har ej bo eller vif,
Vildfågel har dock ett härligt lif!
