| 249 |
En kung i Sachsen samlade porslin,
Men samlingsvurmen blef en riktig sjuka.
Han bytte bort till kungen i Berlin
Sitt garde -- tänk -- mot en kinesisk kruka!
Femhundra man med sabel och karbin,
Som preussarn visste att förträffligt bruka,
I exercisen smidiga och mjuka,
I krig en mur, tänk, mot -- en blå terrin!
Femhundra man med hårpung och med puder!
Slikt dårhusdåd allt vanvett öfverbjuder
Från världens början -- ja, så tycker ni.
Se’n bytet gjordes, har ett sekel svunnit:
Femhundra tappra hjärtan brista hunnit,
Den gamla krukan -- hon står ännu bi.
