| 260 |
Ifrån waggonens fönster häromdagen
Din vackra egendom jag skymta såg.
Upp mot den höjd, där huset snöhvitt låg
Gick en allé af popplar snörrätt dragen.
Och kor af herrgårdsrace jag såg i hagen,
Och mörk stod skogen, blank låg insjöns våg,
Och hvilka fält af hvete och af råg!
Att du var lycklig, det bar syn för sagen.
Då tänkte jag: här bor du som monark
Och hvarje morgon ger dig friska tankar,
Som skjuta upp med träden i din park.
O, den som så ock finge kasta ankar! --
Nu uppslogs vagnsdörrn närmast till mitt hörn.
»Biljett till Stockholm?» -- sporde konduktörn.
