Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fylgjan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gudar, som du stolt försmådde, ha för oss sin solport lyckt,
Men med våra dåd och tankar själfva vi en värld oss byggt.
»Kom min hjälte, du mitt öde lika visst som jag är ditt!
Innan nästa afton skymmer, har din sista strid du stridt.
Från ditt hufvud vill jag lösa sönderhuggna hjälmen då,
Och vid glömskans stilla vatten kanske bägge ro vi få.»
Sagdt. I gråkall morgongryning synen sjönk till skuggors värld,
Torolf satt med pannan lutad öfver knappen af sitt svärd.
Då han hjälmens örnevingar åter lyfte, var det tid:
Luren redan tvänne gånger ropat utanför till strid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
