| 57 |
Stela häckar snörrätt klippta,
Blomstring vederbörligt stäckt,
Grönska sammetslen och tuktad,
Fullt normal och fullt korrekt!
Stilla plantsömn hela parken
Ett livré i grönt beskär;
Mörk som lidelsen, en blodbok
Sina egna färger bär.
Mäktigt genom stammen strömmar
Lifssaft dunkelt purpurröd,
Hvarje fiber, hvarje bladnerv
Mättats af dess djupa glöd.
I den sträfva atmosfären
Endast afvogt skådad gäst,
Boken midt i hvardagsfärgen
Slungar flammande protest.
| 58 |
Kina-paviljongen harmset
Rister sina klockor små,
Nickfigurerna på spiseln
Ville låta yxan gå.
Men det kan nu icke hjälpas --
Boken står där likafullt,
Och i bladens dunkla rodnad
Hviskar kvällen lika huldt.
Skönheten, den arma tärnan,
Sedan dagens tvång har slut,
Flyr till dess förtrogna skugga
För att ostörd gråta ut;
Och den fria sångens fågel,
Undan bur och snaror frälst,
Älskar trädet framför andra,
Sjunger i dess krona helst.
