| 59 |
(Caroline Mathilde.)
Snillets och behagens härskarinna
Glömde allt att endast vara kvinna,
Älskad kvinna, älskande och öm.
Förr’n det vackra hufvudet sig sansat,
Diademet som ett guldskum dansat
Bort med känslans röda lavaström.
De som nyss blott ägde smickertoner
Voro genast bödlar och spioner,
Och det hette: rättvisa har skett.
Framför refvorna i hermelinen
Med hvad tillfredsställd moral i minen
Skröt man nu: det stygnet har jag gett!
Gammal afund, yr af segergamman,
Hyckleri och dumhet, allesamman,
Togo hämnd för obemärkta dar:
Stolta drottning, hvar är nu ditt smycke?
Men se vi, vi ha vårt skilling-stycke
Kopparhårdt och blankt i godt förvar!
