Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aurora Köningsmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VII.
Den flodbädd, hvilken hatet långsamt skar,
Stod plötsligt tom – ej mer dess vågor välla.
Som för ett jordskalf brast där fram en klar,
Kristallisk, icke anad hjärtekälla.
Ack, detta hjärta, som omättlig törst
Till världen och dess lockelser förödde,
Hur sprang dess djupa åder upp nu först,
Blott därför att ett litet folk förblödde!
Hon hade ju för hjältekungens skull
Sin ensamhet med aggets gift förpestat!
Hon trott sig se hans blick, af is-köld full,
Som visat svalget mellan dem befästadt.
Hon hatat honom – ja, med denna glöd
Som i sitt öfvermått är kärlek nära.
Då kurtisanen han sin dörr förbjöd,
Trots allt, hon svärmiskt älskade hans ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
