Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aurora Köningsmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det lysande, som hennes själ begärt,
Det stått så högt som norra stjärnesmycket,
Ohinnligt, oåtkomligt – ack, men kärt!
I denna stund hon kände först hur mycket.
Alltjämt hon skådar denna olycks-slätt,
Hvars namn med jämmer ropas ut vid polen;
Som hagelslagna skördar ligga tätt
De svenska döde, svartnande i solen.
Och alla dessa fångar, led vid led,
Den stolta här, som nederlaget döfvat,
Hon ser dem gå inom en dubbel ked
Af pöbelns hån – hon själf ett gatlopp pröfvat.
Pultavas blodfält, Moskows äreport
Försvinna nu – hon skönjer glesa rader
Af röda stugor på en fattig ort
Bredvid ett slott som ägts af hennes fader.
Det är en klagan inom hvarje dörr,
En Rachels sorg, som aldrig vänder åter.
Det språk Aurora funnit simpelt förr.
Hur innerst kärt, fast ångestfullt, det låter!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
