Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röstsedeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»O mina arma Svea-barn! Nu röstas ja och nej –
Dock ingen öfvervikt ännu – jag lämnar hoppet ej.
Mitt stolta folk, som fordom stått kring mig liksom en man,
I denna profvets stund din mor, dig själf du svika kan?
»Nu eller aldrig mer! O säg, det kan ej vara så
Att, värnlöst offer, du en dag vill under oket gå
Och, oåtspord, åt främlingar en tyngre blodskatt ge
Än denna skärf, om hvilken nu förnuft och heder be?» –
Här väga lika nej och ja. En sedel blott är kvar,
Och talman mörk och allvarsfull ur urnan sedeln tar.
Sekunden tycks en evighet. Han vecklar långsamt opp
Den lilla papperslappen: – Nej! – Så sveks då Sverges hopp.
Hvem var väl denne ende man, som haft uti sin hand
Det ord, på hvilket hängde allt för värnlöst fosterland?
Han valde ej välsignelser af sensta eftertid,
Men ansvar af omätlig tyngd, som tanken svindlar vid.
Nu öppnas riksdagshusets port. Allt är förbi och slut.
Med hatten djupt i pannan tryckt, gå tyste männer ut.
Vid Vasagriften var det tomt. Den sorgsna modrens hamn
Till sina store döde gått, ditin i hvilans famn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
