Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - François Coppée, För kronan, skådespel på vers i fem akter - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På honom kronans ring visst vackligt sitta skall,
Men det är biskopen, bevars, i alla fall.
Och så af detta folk den mässande prelaten
Blir föredragen mig, den ärrige soldaten.
Vår siste gamle kung förgäfves framhöll mig,
Som ensam dugande att efterträda sig;
Förgäfves en provins som län mig tillerkändes
Och mig en furstes rang med silfverplymen sändes,
Men biskopen blir vald – jag vet det skall så gå.
Du åter, Mikael, ditt kall är passa på
Att mota Othorgul, som åter börjar vakna.
Ej dessa Balkanberg få gamle väktarn sakna.
Till dina landsmäns skygd du postar, som du vet,
Att de må hvila mjukt på sin otacksamhet.
Men tag dig väl i akt, förstockadt dumma skara,
Att kämpen ej till slut blir trött att dig försvara.
Tag, stadsbo, dig i akt, du fala krämarsjäl,
Och oxens like du, den egna torfvans träl,
Och du, din falske munk, och du bojar, som skryter,
Kanske en vacker dag emot mitt knä jag bryter
Det stål, som skyddat er, i stycken tvärt utaf,
Om ock med stumparne man se’n mig bane gaf.
BASILÉ.
En annan skulle sökt att återställa freden
Uti sin makes själ. Jag älskar hjältevreden.
Ett lejon rytande ur djupet af sin barm
Är skönt att se, och skön är du i blodröd harm.
Cæsarers dotter, jag vill i beundran stanna
Inför de stolta ärr, som hvitna på din panna.
Hvad mer, om för en dag igenom slumpens val
Den gamle kronan får, som ifrån dig man stal?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
