Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - François Coppée, För kronan, skådespel på vers i fem akter - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur än de stämpla må, af afund mot din ära,
Du skall dock tronen nå och diademet bära.
Vid hofvet i Byzanz – ännu ett barn var jag –
En spåman sade mig: du drottning blir en dag.
Beständigt i min håg än denna spådom leker;
Och detta mörka hår, som du så gärna smeker,
Är värdt en gyllne ring med strålande demant...
Min segervinnare, jag får den, icke sant?
På hvilket sätt som helst, om blott det för till målet!
När, på en vink af dig, det blixtrar, bödelsstålet,
Min kung, hur tillfredsställdt skall ej mitt hjärta slå,
Att jag den enda är, som icke darrar då!
Jag vill det – o min kung! Du måste tronen hinna!
Den lumpne biskopen! – Jag kvinna är, grekinna,
Och den som retat mig, förvisst får ångra sig.
Omslingrad af min famn, din orm du kallar mig.
Må göra. Just som orm jag kan dig nytta bringa.
Förslår ej lejonkraft, förmår reptilen stinga.
Du slipper mången gång att drabba med din arm:
För dig jag krypa kan och träffa hatad barm.
Din orm jag vara vill, lik den som tämjarn tvingar
Uti fantastisk dans. Metalliskt svala ringar
Omkring sin herres hals, när leken är förbi,
Den lindar sedan trygg i älskadt slafveri.
MIKAEL.
Förtrollerska, ditt ord behärskar själ och öra.
Jag åtrår kronan blott att dig till drottning göra.
Vi svaga mänskor, vi! Hur bytte ej gestalt
Mitt väsen se’n den tid, då äran var mitt allt!
För tron och kungamakt jag ingen lystnad kände.
Då var det som du kom. Ditt öga trånfullt brände,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
