Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - François Coppée, För kronan, skådespel på vers i fem akter - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då gjorde turken halt. Han väl begrep signalen
Och tågade i hast tillbaka ner mot dalen,
Att icke hejdad bli vid passets trånga port.
Jag upphann honom dock. Jag drog tillsamman fort
Mitt folk och förde med den stora falkonetten.
För turkens eftertrupp afskuro vi reträtten.
Kanonen spelade på nära håll med skrot
Och fyra hundra man vi lade ner för fot.
Ännu ditt Balkanberg i godt behåll du äger,
Och här, min fader, se troféer från vår seger!
(Han nedlägger dem vid sin faders fötter.)
BENKO(afsides).
Ha, slagna än en gång!
MlKAEL (nalkas Constantin med öppna armar).
Min son, kom i min famn!
Som värdig arfving du dig visar till vårt namn
Och som min närmste man jag med förtröstan ser dig.
(Till sin gemål:)
Håll också honom kär – min Basilé, jag ber dig!
Han ock bör älska dig... min ende son han är.
Se, hur han segerfröjd på lyftad panna bär!
Jag medger, att ännu uti hans ögon dröjer
Ett vekt och svärmiskt drag, som modersarfvet röjer;
Men han af Brancomir fått mod och äretörst
Och krigsgudinnan själf hans amma var till först.
För honom från sin barm hon harneskremmen spände,
Och såsom vaggsång re’n kanonens dån han kände.
När han var litet barn och slog sig, ej han grät,
Och innan han ännu sig lärt sitt alfabet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
