| 11 |
Kring skogar och kring ängar
Med sång till spända strängar
Jag drar från trakt till trakt.
När mina visor klinga,
Rundt om mig ser jag svinga
Allting i samma takt.
Min längtan genast firar
Den första brodd, som spirar
Förlöst ur vintertvång;
Och om det också hände,
Att vintern återvände,
Är våren i min sång.
Min blomsterdröm jag prisar
Ännu på blanka isar,
Och allt är lust och ro!
Så randas nya fröjder
På sommargröna höjder,
Där glada mänskor bo.
| 12 |
Och när i lundens sköte
De unga hålla möte,
Jag sätter fart däri,
Bland tröga tar jag makten,
De snurra om i takten
Utaf min melodi.
I muser, I som gifvit
Mig vingad oro, drifvit
Mig vidt från hemmet ut,
När, hulda, skall jag hinna
Till er, att hvilan finna
I eder famn till slut?
