Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rutger Fuchs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den gamle öfverståthållaren hann icke att se
Stockholm föryngradt uppstå ur sina ruiner. Trött
och sönderskjuten, hade han länge ansett tecknen
till sin annalkande upplösning såsom ett gladt
budskap. Efter någon tids aftynande – hans sista
ämbetsskrifvelse är daterad den 16 mars – afled han
den 10 april 1753. Hans jordfästning förrättades i
Riddarholmskyrkan af öfverhofpredikanten Schröder
[1].
Friherrevapnet krossades vid samma tillfälle
af grefve Erik Brahe, hvilken i sitt tal klagade,
att den högtförtjänte mannens ställe hädanefter
»måste finnas ledigt bland svenske riddersmäns
rådplägningar». Dessa ord af riddarhusets
främste ledamot utgjorde på visst sätt ett svar
på partisinnets opinionsyttringar mot Fuchs inom
adelståndet 1743. Vid grafven strängade Olof von
Dalin sin lyra till ett sorgekväde, hvars sista
strof lyder:
Om intet annat fanns, bör ett oss dig påminna:
När Sverige låg bestört i olycksbrand och nöd,
Såg det dock i din hand sin gamla ära brinna –
Du blef dess hufvudstad en räddning och ett stöd.
Men skyndom, vandringsman! Låt oss vår plikt här lära,
Att lefva för att dö, men dö för evig ära.
Öfver Rutger Fuchs är i Klara kyrkas högkor uppsatt en
sarkofag af grön marmor, hvartill Hårleman gifvit ritningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
