Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Warmholtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själfva sättet var den tiden långt ifrån sällsynt. Att
en sådan framställning nu af Warmholtz kunde göras
till Adolf Fredrik, hvilken han några år förut
ifrigt bekämpat, vittnar om tidernas förändrade
beskaffenhet. Adolf Fredrik eller, rättare sagdt,
den härsklystna drottningen, sökte nu frigöra sig
från sina forna vänner hattarnas stränga förmynderskap
och närma sig både mössorna och Ryssland. Warmholtz’
begäran blef huldrikt mottagen enligt resolution af
den 17 januari 1752, och adelsbrefvet utfärdades
den 9 november 1756 [1].
Men nu återstod att vinna introduktion. Regeringsformen
föreskref att, utom vid kröningar, inga nya adelsmän skulle
göras, »intill dess rikets tillstånd sådant kunde tillåta»,
och det berodde på ständernas pröfning, när tiden därtill
vore inne. Då frågan 1761 förekom vid riksdagen, biföllo
de tre ofrälse stånden att 34 af Adolf Fredrik utnämnde
finge med adelskap benådas, däribland v. Linné, Rosén
von Rosenstein och Warmholtz. Men adelns samtycke
uteblef, hvarför saken tillsvidare förföll. Efter
revolutionen 1772 erhölls introduktion af dem som då
ansökte därom, men däribland var icke Warmholtz.
Warmholtz talar i ofvannämnda ansökning bland annat
om sin önskan att vara det allmänna nyttig med goda
försök i åkerbruket; och han, den grundlärde forskaren
och bibliografen, var verkligen ingen uteslutande
bokvurm, som för sitt litterära arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
