Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Warmholtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försummade de praktiska sysslorna. Han var en
klok och driftig landthushållare, som med intresse
följde nya rön inom jordbruket, t. ex. den af en viss
J. B. Virgin i tryck meddelade förmenta upptäckten[1],
att hafre, sådd i en viss tid och afslagen i
en annan, sedan dess rot stått en vinter öfver i
jorden, följande året utan mänsklig hjälp framburit
ej allenast den frodigaste råg, utan ock något af
det härligaste hvete. Linnés lärjunge Forskål ansåg
saken ej så orimlig, men mästaren själf förhöll sig
afvaktande. Serenius experimenterade därmed i större
skala; äfven Warmholtz, fastän från början skeptisk,
gjorde ett litet försök. Saken hade naturligtvis
ingen framgång, utan berodde på en villfarelse.
Innanför Kristineholms dörrar rådde ett lyckligt
och behagligt familjelif. Om Warmholtz’ maka är
förut taladt. Paret hade ett enda barn, dottern
Marianne; som i mycket unga år förenades med en af
Warmholtz’ grannar, den redan till stadgad ålder komne
öfverstelöjtnanten Pehr Schönström, en ansedd man,
hvilken 1772 stod på rådsförslag.
De grannar och umgängesvänner eller älskare af
historiska studier, Gjörwell, Tilas, Berch, Lidén,
Schönberg, målaren Pilo m. fl., som inbjödos till
Kristineholm, värderade högt den gästfrihet och
förfinade ton, som där voro rådande. Värdens lynne
var gladt och muntert, litet satiriskt. Hans samtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
