Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Warmholtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välborne herr hofrådet utvalt under en tid, om hvilken det må heta:
Nunc pietas, nunc prisca fides violantur et aurum
Quodlibet exoticum Numinis instar agit.>
Det utlofvade poemet aflämnades verkligen och
består af 121 elegiska verser, men innehåller,
såsom man kunde vänta, ingenting personligt eller
åskådligt, endast de vanliga ur Horatius och Vergilius
inlärda vändningarna om den vise mannens lugn och
landtlefnadens sällhet[1].
Äfven Fredrik II inspirerade skalden Israelsson till
ett latinskt kväde.
Det är med glädje man ibland Warmholtz’ umgänge
möter C. G. Tessin, hvilken han ofta besökte på
Åkerö. I politiken hade de varit hufvudfiender,
och enligt hvad Gjörwell påstår, skall det hafva
varit den dåvarande hattchefen Tessin, som hindrade
Warmholtz’ användande i kansliet. Att de nu i den
sköna södermanländska naturen och i boksalens ro
kunde vänskapligt råkas, visar bättre än någonting
annat, att motsatta åsikter i riksärenden icke inverkat
på den gamle statsmannens aktning för mössan Warmholtz’
karaktär.
Vida mera än af personligt umgänge förmedlades
Warmholtz’ gemenskap med världen där utanför genom
vidsträckt brefväxling hemma och utomlands. Hans
postpenningar måste efter den tidens måttstock hafva
kräft dryga summor. Väl kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
