Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Warmholtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och de anekdoter han berättade om märkligare personer,
med hvilka han sammanträffat under sin långa vistelse
i utlandet, voro lärorika och underhållande. För
de materiella behofven var väl sörjdt. En tysk dam,
m:lle Splittdorff, som följt med fru Warmholtz från
Holland, skötte hushållet och försåg de bortresande
gästerna med god matsäck. Också glömde de icke att
i sina tacksägelsebref med en hälsning ihågkomma
henne. Den gamle vännen Arckenholtz, som under lugnare
förhållanden fick återse och besöka Warmholtz, prisade
det sköna portvinet. Gjörwell utbredde sig i loford
om Kristineholm, »det lycksaliga och täcka».
Kristineholm hade också sin sångare, och denne var,
mirabile dictu, den välbekante Bellmansfiguren
och latinske poeten Josef Israelsson, hvilken,
såsom Fredmansskalden berättar, slutligen »dog i
distraktion», ägare af en ograverad egendom, som
han själf ej visste utaf. Detta original antogs
af Warmholtz för att hjälpa honom med ordnande af
biblioteket. Han infann sig i slutet af 1754, sedan
han skriftligen uppvaktat sin Mæcenas med latinska
lofprisningar, där han med rätta säger: Tu nec amas
oppida plena dolis.
Redan hösten följande år hade han emellertid lämnat
Kristineholm. Den 19 oktober 1755 skrifver han från
Nyköping: »Att jag icke glömt Kristineholm under min
bortovarelse, skola mina Deliciæ Christineholmenses
vittna, som nu äro färdiga alldeles, hvilka elegiaco
carmine beskrifva Kristineholms exakta situation
och det lefnadssätt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
