Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Warmholtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänskap och heder han anförtrodde att vårda och
utgifva sin lefnads litterära storverk, kom i bref och
umgänge aldrig öfver det högtidliga »välborne herr
hofråd». Då ändtligen första bandet af les Mémoires
de Christine gick af stapeln, gaf Warmholtz lifligt
uttryck åt sin belåtenhet därmed, hvilket fick trösta
författaren öfver inskränkta och skefva omdömen från
andra håll. Ytliga läsare erforo missräkning att i
drottningen icke finna en romanhjältinna; andra, som
vädrade hänsyftningar på dagens politik, misstyckte
några berömmande ord om Arvid Horn eller att
Gyllenborgs härstamning från en apotekare omnämndes.
Under sitt arbete med Christinas historia hade
Arckenholtz – raka motsatsen till hvad som hände
Warmholtz med Carl XII – till den grad förälskat sig
i den snillrika drottningen, att han slutligen knappt
ville erkänna några fel hos henne eller, som Warmholtz
skref till Gjörwell, »fordrade att man icke skulle
tala om henne annat än med hatten i hand». Holbergs
vanvördiga omdömen om drottningen framkallade en
försvarsskrift från Arckenholtz. En annan gång
uppmanade han Warmholtz att läsa lagen för von
Stiernman, som lättsinnigt anfört Chanut såsom källa
för det skandalösa ryktet att Christina skulle födt
ett barn. Chanut hade aldrig sagt något sådant, men
väl Regnard och Feller, hvilkas prat icke förtjänte
minsta afseende. En kontrovers, som hotade att blifva
allvarsam, uppstod mellan Arckenholtz och Gjörwell,
också i anledning af Christina, hvars dygd den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
