Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Warmholtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjuåriga kriget, voro allt annat än glada. Båda beklagade
bittert, att Sverige onödigt och i strid med sin sanna
fördel indragits i en fejd, hvilken, i fall Preussen
dukade under, skulle medföra de största vådor för
protestantismens framtid. Arckenholtz berättade,
huruledes öfverallt i Tyskland och Holland de våras
fälttåg i Pommern begrinades. En svensk måste skämmas
att på kaffehusen höra om oss de mest nedsättande
omdömen. Den roll, som de unga adliga officerarna
tillåtits att spela hemma på riksdagarna, förstörde
vördnaden för öfverbefälet och all disciplin. Den
afskyvärda politiken bar skulden till allt. Ära,
frihet, religion hade blifvit granna skyltar,
bakom hvilka den personliga egennyttan dref sitt
spel. Den, som sett Sverige för 30 år tillbaka, kunde
nu knappt igenkänna detta land, där allt välstånd
var undergräfdt genom den oerhördt höga växelkursen,
medan man samtidigt ruinerade sig på ett öfver höfvan
dyrbart lefnadssätt. Såsom ett bevis härpå anförde
Arckenholtz huru, enligt en resandes berättelse,
godsägarna i Skåne numera skulle blygas att fara
på besök annat än efter spann, liksom den rika
mecklenburgska adeln.
Men kriget tog ändtligen slut, och med detsamma
lutade hattarnas makt mot sin nedgång. För mången,
som af politiska skäl varit hårdt behandlad,
randades nu omsider upprättelsen. Så äfven för
Arckenholtz. Ständerna tillerkände honom 1765 en
pension. Han återvände till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
