Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Warmholtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde lämna sjukbädden i sitt hem i Norrköping. Men
anden var obruten. Så länge han ännu kunde använda
sina händer, skref han, sedermera dikterade han. Här
behöfves icke att erinra om de värdefulla böcker
och samlingsverk, hvilka utgingo från det Lidénska
sjukrummet, där han utarbetade dem, under det han
»dagtingade med gikten och döden».
Intet målar bättre hans ädla sinnelag, hans rörande
resignation än följande vackra bref, som han 1776
dikterade till »sin vördade och älskade herr hofråd»:
»Jag är öfvertygad, att den törniga väg, på hvilken
jag med så långsamma steg vandrar till grafven, är för
mig den lämpligaste, bästa och nyttigaste. Guds godhet
och vishet hade väl eljest utstakat en annan. Hvad
mig nu är så mörkt och obegripligt torde en annan
tid blifva mig tydligt. Gud ske lof som under glada
och friska dagar lärde mig tänka på möjligheten,
att ock onda dagar kunde tillstunda och, sedan de
i sin ordning kommit, på så mångfaldigt sätt gjort
dem drägliga, stundom nöjsamma, alltid nyttiga. Den
sinnesmunterhet, det lugn och stillhet i själen, som
jag under allt fått äga, har ock gjort alla plågor
lätta och ofta kommit mig att tänka det jag ej borde
önska byta tillstånd med någon. I samma belägenhet är
jag ännu. Kroppen liknar i det närmaste ett benrangel,
så att herr hofrådet svårligen skulle i mig igenkänna
den friske och rörlige yngling, som fordom besökte
det lyckliga Kristineholm. Jag får nu nöja mig att
i tankarna glädja mig af dess hugkomst. Det gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
