Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Warmholtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag ock ej sällan. Vore skrifvandet mig ej så
plågsamt, hade väl herr hofrådet oftare blifvit
besvärad af sjuklingens besök, nu är det endast min
röst som öfversändes. Handen är en annans.»
Warmholtz, ehuru själf numera mycket sjuklig, reste
enkom till Norrköping för att se sin käre Lidén. Denne
skildrar i ett bref till hofrådinnan Warmholtz,
hvilken glädje detta besök skänkt honom:
»Det var mig i sanning en stor vederkvickelse att
ännu en gång i dödligheten se och tala med den jag
så högligen vördar och älskar, hvilkens kära minne
icke en gång döden skall hos mig utplåna; det skall,
som jag hoppas, följa mig in i ett bättre lif.»
Lidén skulle i åtskilliga år öfverlefva
Warmholtz. Hans plågade jordiska tillvaro slutade
1793.
I litteratören Warmholtz’ lif och brefväxling intager
ingen i aflägsnaste mån ett så betydelsefullt rum
som C. Chr. Gjörwell. Och dock har man svårt att
tänka sig två så fullkomliga antipoder. I politiskt
afseende var deras ståndpunkt diametralt motsatt [1], och äfven deras skaplynne var
så olika som möjligt: den fine, själfbehärskade
världsmannen Warmholtz, kritisk, måttfull, skarpt
begränsad i smak och sikter, samt entusiasten Gjörwell,
sentimental, okritisk, oförsiktig. Men det fanns ett band, som
skulle för lifvet förena dem i brinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
