Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Warmholtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle vilja anförtro honom anonyma bidrag. Gjörwell
kunde lätt bevisa, att han icke för von Stiernman
röjt författarskapet. Denne hade själf gissat
sig därtill, sedan han på annat håll fått veta,
att Warmholtz haft den dyrbara boken till låns af
dess ägare, friherre Rålamb. Värre höll Gjörwell
på att råka ut, då han under kriget 1758 i »Svenska
Biblioteket» infört en uppsats »Bengt Oxenstiernas
lefverne», hvilken Warmholtz skalfat honom från
ett adligt arkiv. Uti en not hade Gjörwell, med
anledning af denne statsmans antifranska tänkesätt,
vågat säga att mycket kunde anföras till försvar för
franskvänlig politik jämförd med engelsk vänlig,
samt hänvisat på den förras frukter 1679 emot den
senares 1719 – 21. Nu blef Warmholtz ond, bestraffade
Gjörwell för dennes »partiskhet» och lät honom
förstå, att sådant kunde komma Warmholtz att ångra
sitt tillmötesgående. Gjörwell lyckades dock snart
blidka honom.
Gjörwells ovana att i sina tidningar med fulla händer
utströ blommor både på värdiga och ovärdiga, väckte
Warmholtz’ misshag, och han stack icke under stol
därmed. »Jag förstår visserligen», skref han, »af
hvad skäl ni i allmänhet uttalar er på ett smickrande
sätt om de författare, som ni omnämner, äfven då
detta är alldeles onödigt, men tillåt mig säga er,
att det är ett stort missbruk att för hvarje sådant
namn tillfoga ett artigt epitet. Följden blir den,
att inga värdiga uttryck mera finnas kvar att ägna
åt den sanna förtjänsten.» – – – »Om jag hade mindre
aktning för ert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
