Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Warmholtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3,000 daler postdagligen till mig ingår, så se
här min däraf tagna sekreta afskrift; men bevars, att
den af någon annans öga skådas skulle. – – Vid
Jofurs blixt och dunder, låt ej emanera i Södermanland,
hvad som bedrifves i Versailles!»
När Gjörwell under sin senare publicistiska bana
oskyldigt ådrog sig mäktiges missnöje, var Warmholtz
den deltagande vännen, som uppmuntrade och stålsatte
honom. Det är bekant huru ifrigt Gjörwell 1770 – 72
med ögonskenlig fara för sin egen välfärd verkade
i rojalistisk anda genom sina »Allmänna Tidningar»,
med flera skrifter. Warmholtz, liksom alla politiskt
förståndiga, insåg nog att partiförbistringen
slutligen gjorde revolutionen till en nödvändighet,
men förhöll sig tyst. Gjörwells förtjusning efter den
19 augusti kände däremot inga gränser, hvarje nummer
af hans blad öfverflödade af hymner på vers och prosa
till Gustafs lof. Gjörwell trodde eller ville tro,
att hans samtidigt inträffade ekonomiska fall var en
följd af hemliga fienders hämnd mot ultrarojalisten
[1].
Egendomligt förefaller, att Gjörwell, som före 1772
så nitiskt bearbetat stämningen till konungens förmån,
aldrig af honom undfick någon egentlig belöning,
fastän så många andra därmed ihågkommos; och dock
hade konungen knappt en mera hängifven beundrare än
Gjörwell, som ännu långt efter hans död med tårade
ögon instämde i den gamla sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
