Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Warmholtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustafs skål. Måhända fann Gustaf i längden litet
besvärligt allt detta i tid och otid framburna
rökverk, hvilket nu icke längre behöfdes. Gjörwell
förmodade, att C. F. Scheffer, med hvilken han under
förberedelserna till revolutionen stått på bästa
fot, nu skadade honom hos konungen. Det förhöll sig
verkligen så, att den eljest välmenande Scheffer,
godmodig ända därhän att beskydda sådana subjekt som
Simmingskjöld och Sackenhielm [1], plötsligt intogs af
oförklarlig ovilja mot den arme Gjörwell, hvilket
denne på flera sätt fick erfara. Det var svårt för
en fattig litteratör att lotsa sin lilla båt oskadd
fram mellan alla de blindskär, som mötte under den
nya kursen. En skenbart obetydlig sak kunde stundom
dölja ett försåt.
Ett enda fall kan anföras såsom exempel[2]. Notarien i hofkonsistorium Anders
Norberg skulle i Gjörwells »Lärda Tidningar» recensera
von Troils öfversättning af Whitelocke. Gjörwell fann,
att recensenten i en not gjort ett våldsamt utfall mot
frihetstidens riksdagar; och då han icke ville ådraga
sig ytterligare fiendskap, vägrade han att aftrycka
noten, under hänvisning till K. M:ts förordning
den 24 augusti 1772, som förbjöd att bruka smädliga
tillvitelser mot förra partier. Det upplystes nu, att
noten skrifvits på tillskyndelse af von Troil själf,
och denne sade Gjörwell att, ifall han fortfarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
