Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Warmholtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Naturligtvis ville han söka rädda denna fosterländska skatt
från förskingring och finna en köpare, hos hvilken
samlingen kunde orubbad bibehållas. Men hvar finna en
sådan? »Att hembjuda samlingen åt kronan, som hittills
blott ihågkommit honom med dryga kontributioner,
eller åt akademier, som i nåder gått honom förbi,
ville han icke finna sig i»[1]. Men en köpare inställde sig själfmant. I oktober–november 1778 lät
Gjörwell förstå, att han kände en spekulant, »icke rik,
men säker betalare», och snart framträdde denne i egen
person. Det var Gjörwell själf.
Det väcker först en billig förundran att se den
obemedlade Gjörwell uppträda såsom köpare till
ett bibliotek och förbinda sig att därför erlägga
det begärda priset af 1,000 riksdaler specie;
[2]
men fastän affären uppgjordes i hans namn, var
den egentlige köparen det af honom vid denna tid
eller 1779 stiftade s. k. »Uppfostringssällskapet»,
och den som släppte till penningarna var Gjörwells
ädelmodige beskyddare, patrioten och mecenaten
Patrik Alströmer. Uppfostringssällskapet, ett på
aktier ställdt företag, hvars ändamål var att gagna
det allmänna genom utgifvande af nyttiga skrifter och
undervisningsböcker, var nära förbundet med Gjörwells
förlags- och bokhandelsaffär, för hvilken sällskapet
tillika skulle tjäna som ryggstöd. Patrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
