Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Warmholtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alströmer förskotterade med vanlig frikostighet
2,000 rdr årligen till sällskapets samlingar
och förlager. Warmholtz’ svenska bokskatt skulle
utgöra den förnämsta prydnaden bland sällskapets
samlingar, grundstommen till ett nationalbibliotek,
och uppställas hos den nominelle ägaren, Gjörwell,
sällskapets direktör. Warmholtz visade ett stort
förtroende till Gjörwells hederlighet genom att
afsluta denna handel med en kontrahent, hvars
förhållanden voro så oklara; och han besveks icke
i denna sin tillit, oaktadt oordningen i Gjörwells
enskilda affärer inom få år ledde till en ny konkurs.
Sedan provisorisk öfverenskommelse träffats
mellan Gjörwell och Warmholtz, uppgjordes handeln
personligen på Kristineholm, där köpekontraktet
[1]
underskrefs. När Gjörwell skulle resa dit och
vagnen redan stod framför porten, kom kanslirådet
Sotberg för att höra sig för om Warmholtz ville
aflåta samlingen till något publikt verk, men då låg
kontraktet redan färdigt i Gjörwells ficka. Sommaren
1780 fick Gjörwell i Stockholm mottaga biblioteket
välbehållet, inpackadt i fem lårar. Det var icke
utan att Warmholtz, såsom han själf bekänner,
med sorgsna blickar följde bokforans aftåg från
Kristineholm. Försäljningen skulle hållits hemlig,
men Warmholtz’ granne, Shering Rosenhane, själf
litterär samlare, mötte foran, under det han var ute
och spatserade.
Man kan tänka sig den hederlige Gjörwells förtjusning,
då han fick syna och uppställa alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
