Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michael Choræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Choræi fina natur uppreste sig emot att se
sina personliga omständigheter på detta sätt
inblandade. Han grämde sig i tysthet.
De svårigheter, som han i sitt sjukliga tillstånd
bjärt för sig utmålade, göto olja på den hektiska
brand, hvilken redan förut härjade inom hans bröst. I
februari 1806 blef det honom klart, att han bar döden
inom sig. Fyra månader före sin död sade han till
makan: »Jag har haft tre svåra nätter, men nu är jag
lugn. Ske Herrens vilje!» Från detta ögonblick vände
han sin tanke helt och hållet från det jordiska. Förut
känslig och otålig vid motgång eller plåga, bar han
nu med from resignation sin kroppshyddas annalkande
förstöring. »Han kunde liksom räkna sina steg till
grafven vid den rörelse han i sitt rum tog, där
hans cirklar kring golfvet blefvo, såsom han själf
anmärkte, dag från dag alltmindre och färre.» Så
länge han förmådde, förkortade han lidandets timmar
genom att göra utkast till religiösa skaldestycken,
af hvilka han dock endast hann afsluta ett, infördt
i hans skrifter under titeln Andaktspoem. Det är
en bönesuck till Frälsaren och Försonaren. De sista
rader man äger af Choræi hand äro följande, bland
de innerligaste han skrifvit:
Så lång är dagen ej, att aftonen ej nalkas,
Och aftonen ger lugn och bådar nattens frid.
Du trötte vandringsman, din heta törst skall svalkas,
Du källan finna skall uti behaglig tid.
»På själfva sin dödsdag», berättar Franzén,
»höll han, sittande i sin säng, utan tvifvel i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
