Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michael Choræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innehåll icke förfelar att träffa en sträng i den läsandes
hjärta, kan stundom bevara dragen af sin upphofsmans
skaplynne så troget och lefvande som hundrade andra
dikter knappt skulle förmått göra. I synnerhet gäller
detta om dikter, hvilka på något sätt sammanhänga med
sin författares egen historia. Vår medkänsla tages
lika mycket i anspråk af människan som af skalden. I
stycken, sådana som En tanke på min egen graf, Lilla Clara
m. fl., har Choræus målat sig själf på ett
sätt, som både betryggar hans poetiska minne och
bevarar hans egen älskvärda bild.
Han omgifves för våra ögon af det egendomliga skimmer,
hvari eftervärlden älskar att se de sångare, som dö
unga. Hos andra har en längre lefnadsbana ofta trängt
poesien tillbaka i personlighetens mera dolda kärna,
medan barken, som slutit sig däromkring, mottagit sin
form, sin kanske ojämna yta under lifvets växlingar
och skilda värf. Det heter då, att man får stridiga
intryck af diktaren och hans verk. Sådana skalder
däremot, som man fordom kallade gudarnes gunstlingar,
Choræus och hans likar, för hvilka facklan tidigt
utsläcktes, hafva icke hunnit röna denna verklighetens
ombildande inflytelse. Poesien och personen synas hos
dem utgöra ett oskiljaktigt helt. Fastän icke alltid
betydande diktare, förblifva de sålunda – såsom
fallet är med Choræus – poetiska gestalter, till
hvilka man återkommer med vemodigt intresse för att
begrunda de möjligheter, som här i förtid afskuros.
1894.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
