Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paul Genberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– fråga dem om PAUL GENBERG, och de skola hvar
och en för sig gifva samma svar: en sådan man som
han se vi aldrig. – Snille och lärdom ägde flere;
en och annan förstod att bättre låta sitt ljus lysa
för människorna; men hos hvem hade de stora gåfvorna
så helgjutet sammansmultit med sinnets renhet och
hjärtats godhet för att dana en älskvärdare bild af
ädel, harmonisk mänsklighet, manligt fast och dock
djupt känslig, öfverlägsen och dock ödmjuk?
Endast en deltagare i nämnda förtroliga krets
tillkomme det att beskrifva, hur naturligt och lätt
samtalets alla spridda trådar ordnade sig i GENBERGS
hand, så ofta någon omtvistad fråga af allmänt och
högre intresse trädde i förgrunden. Då var det gärna
han, som bemäktigade sig det invecklade ämnet och
utredde det med skärpa och kraft, men tillika med
en hänförelsens värma, som återspeglades i hvarje
rörelse af hans lifliga ansikte. Hans ögon, eljest
af en blekare färg, brunno då med en nästan svartblå
glans, pekfingret liksom ville genomborra den svaga
punkten i vederpartens logiska rustning, när det med
sin snabba åtbörd ledsagade bevisningens sönderdelande
arbete. Det hände någon gång vid dessa tankeöfningar,
att den starke dialektikern utmanade till strid på
paradoxernas osäkra mark; men hade han här lyckats i
försvaret af en blott till skenet hållbar ställning,
kunde det strax därefter roa honom att själf omstörta
de vallar, han med lekande lätthet uppfört.
Då några af GENBERGS umgängesvänner år 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
