Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paul Genberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
biskopens enkla studerkammare. Här började han sin dag,
medan ännu hela huset hvilade i sömnens armar. Genom
det öppna fönstret emottog han från rabatten där nedanför
blommornas doftande morgonhälsning; sedan satte han sig
till sitt arbete vid boken eller vid skriftyget. Här
utkämpade han äfven i tysthet sina strider med lidandet,
strider, om hvilkas hårdhet knappast ens läkaren fick
någon aning. När GENBERG efter några timmar gick att vid
måltidsbordet träffa sin familj samt de främmande,
hvilka han för tillfället såg i sin gästfria boning,
kunde ingen på honom upptäcka, att han kanske nyss
förut varit ett rof för de grymmaste smärtor. Hans
uppsyn var lugn och klar, hans lärorika, underhållande
samtal var kryddadt af en fin kvickhet.
Sista året han lefde, hade han känningar af ett
nytt invärtes ondt, som tydligt förebådade den
tärda stofthyddans annalkande upplösning. Han undvek
dock att för de sina beröra det pinsamma ämnet och
tillbragte som vanligt sommaren på Ljungby, utan
att göra afbrott i sina öfliga sysselsättningar. Få
dagar före sin död, förtäljer en af hans närmaste,
var han ännu så stark, att, då talet inom en liten
krets i hans hem föll på frågan om dödsstraffet, han
med sin vanliga eld och vältalighet förmådde utveckla
hela denna frågas historik och vanskligheterna vid
dess lösning. Slutligen utbrast han dock: »Om något
skulle göra mig betänklig i denna fråga, så är det
Cæsars sköna ord: döden är icke ett straff, utan en
skänk af gudarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
